Noaord eller ….
Jungfrudansen kan vara ett s.k. ”noaord”, som ersätter det riktiga namnet, som ansågs för farligt att uttala. Vid Bällstaviken hade man enligt folktron sett älvor dansa, men detta vågade man inte tala högt om. Istället sa man Jungfrudansen. Älvorna var nog dimmor, som såg ut som dansande jungfrur.
Jungfrudansen kan också komma från ordet Jungfrudans, som är en beteckning på en spiral-formad stenlabyrint, som lagts ut ända från förhistorisk tid. Dessa lades ut av såväl sjömän som fiskare för att få god segelvind eller bra med fisk. De användes också för lek.
Stenbrotten i Huvudsta
Av äldre karta framgår att området kring Huvudsta Gård med och stall och uthus var bebyggd. Hus fanns också efter strandpromenaden fram mot Biddlesberg och Ulfsjö, men annars ser det helt obebyggt ut på området, som idag är Jungfrudansen bortsett från ett skolhus, där allén viker av vid Huvudsta Centrum ner mot järnvägen och dåvarande Huvudsta central.
På kartan återfinns också namnet Jungfrudansen för en upplagsplats.
Huvudstabergen, som Jungfrudansen ligger på, var en stor arbetsplats för stenhuggeriverksamhet på 1800-talet. Bland de första var G. Wibom på Huvudsta Gård. Han öppnade ett stenbrott nordväst om huvudgården kring 1860. Detta övertogs av J.A. Berg 1866, som snart utvidgade rörelsen och bl.a. exporterades gatsten till England. Han sysselsatte ett flertal stenhuggare och hyrde dessutom in 50-60 straffångar från Långholmen. Under Bergs tid inträffade den 26:e november 1867 ett större jordskred på uppslags- och utskeppningsplatsen.
Ett jordskred, som Ny Illustrerad Tidning skrev om den 7:e december samma år med rubriken Jordraset vid Hufvudsta. En av de upplagsplatser som användes för utskeppning av den huggna stenen, benämnd Jungfrudansen, blev av med en kran och tvenne lastningsbryggor nere vid Ulvsundasjön.
På 1870-talet planerade Stockholm ett flertal stora och omfattande byggnadsarbeten, såsom byggandet av Vasabron och ett flertal kajbyggnader. Eftersom de få enskilda stenhuggerierna som fanns inte kunde leverera all stenmaterial som behövdes, beslöt Stockholms stadsfullmäktige 1875 attarrendera stenbrottet vid Huvudsta. Stockholm stad bedrev stenhuggerirörelsen vid Huvudsta fram till 1884. Då ansågs stenfyndigheterna vara uttömda för storskalig brytning.
Till offentliga byggnader i Stockholm har huggen sten från Huvudsta bland annat levererats till Riksdagshuset och Nordiska Museet samt i Solna till Centralskolan, Huvudsta skola och Blindinstitutet vid Tomteboda.
Efter att Stockholm stad flyttat sin stenhuggarverksamhet till Stenhamra på Svartsjölandet, så fortsatte dock brytningen av den blågråa finkorniga Huvudsta-graniten ända in på 1920-talet, men då mer i form av entreprenörverksamhet.
Stadsplanen
Stadsplanen för området runt Jungfrudansen fastställdes av Kungl. Maj:t i början av 1930-talet samt av Länsstyrelsen under åren 1965 och 1970.
Kvarteret Palsternackan 1
I början av 1970-talet var det tänkt att vissa servicefunktioner för pensionärer i den omgivande bebyggelsen skulle inrymmas i ett ålderdomshem och vår fastighet bebyggas med lägenheter för pensionärer. Detta var orsaken till att någon lekplats från början inte ingick i markplaneringen.
Fastigheten byggdes 1973-1974, som en del i stadsplanen på en tomt (9 502 kvm) i kvarteret Palsternackan 1 av BGB (Byggmästares i Stockholm Gemensamma Byggnadsaktiebolag). Arkitekt var Erik Thelaus Arkitektkontor.
Lägenheterna kom sedan att uthyras av BGB som familjebostäder och som bostäder till ensamstående och således inte enbart till pensionärer.
Den lekplats som senare kom till i skogspartiet på kommunens mark vid ändan av huset nedanför port 15 har avvecklats genom kommunens försorg.
Om Brf Jungfrudansen 1
Den 28 december 2004 bildades Brf Jungfrudansen 1 och ett arbete för köp av fastigheten Palsternackan 1 med tillhörande mark i Solna stad norr om Stockholm påbörjades. Den 1 juni 2005 resulterade arbetet i ett övertagande av fastigheten från dåvarande hyresvärd.